Idag var vårt första pass utan huvudlag. Och vilken gångart det än är man rider i så tycker jag det är så underbart att för en gångs skull inte ha kontrollen. Melros är inte kontrollbar när man rider i halsing. Hon går vart hon vill i den gångarten hon känner för. Och det är de jag älskar med henne. Att jag ändå kan känna sig 110% trygg på henne även fast jag vet att jag inte skulle få stopp på henne om hon skulle börja springa :') 

Men vi förstår varandra så bra ändå. T.ex idag när jag skulle hoppa av (tänkte göra det i luften då jag inte trodde hon skulle stanna) Iaf när jag släppte stigbyglarna och lutade mig fram så stannade hon. Helt utan kommando på det. Där stod hon kvar till jag hade hoppat av och hängde sen med upp till stallet.