Ditt bloggnamn här

Igår så stötte jag på denhär bilden på facebook där det står om Moneta som vinner Puissance med sitt barfotasto.

Han har ingen överflödig utrustning och blev nästan lite chockad att se hästen utan snokrem, martingal eller ens skor. 

 

 

Igår kollade jag igenom lite av förra årets nyårslöften som jag hittade här på bloggen. Ett av dem var "Att få ett bättre hästtänk" , och idag kan jag faktiskt säga att jag har fått ett mycket bättre hästtänk och blivit mycket mer varsammare med min hästhantering också! Allt började väl när jag blev mer och mer insatt i PNH. Jag har känt till det i många år och har alltid velat gå tillbaka till det, men utan någon vägledning eller liknande kan det vara svårt. 

 

När jag på riktigt "började" med det var nog när jag var på kurs för en parelli instruktör. Jag och Mellis lärde oss massor och ända sen dess har det bara blivit bättre och bättre. Nu känner jag att jag är en helt annan hästmänniska ifrån vad jag var för 1 år sedan. 

 

Det gör mig ibland ledsen att se gamla bilder på mig och Magika. Inte för att jag saknar henne så mycket längre (även fast hon var helt bäst.) utan för att jag ser hur dåligt jag red henne.

 

Idag när jag kollade in www.baraelvira.se såg jag att hon hade skrivit ett inlägg om hennes hålpunkter. Alltså regler hon har i stallet kan man väl säga? Det såg så kul ut att jag faktiskt tänkte bjuda med mig av mina egna hålpunkter som jag har när det gäller hästarna.

 

Det är en hyfsad ny grej jag har börjat med, jag hatar att behöva gå fram till Mellis när jag vill ha med henne in till stallet och även fast hon bjuder in mig till hennes space så föredrar att hon kommer och möter mig i hagen även fast fallet inte alltid är så. Men det är en sak vi tränar på!

 

En häst kan ju naturligtvis inte sätta på en grimma helt själv, haha. Men jag tycker det är viktigt att börja umgänget med min häst på ett bra och trevligt sätt. Alltså att erbjuda hästen sätta på grimman, tillåter den mig det och till en viss del drar på den själv är det toppen och det är så jag vill ha det. Kollar den bort och visar ointresse eller visar att den inte känner sig helt redo än kanske, backa och försök få dens intresse, svårt att säga hur man ska göra verbalt kanske, men jag känner iaf att Mellis gillar väldigt mycket när vi lägger tid på sånna småsaker som faktiskt är viktiga. 

 

- Bestraffa aldrig hästen.

Med denna punkten menar jag inte nått fysiskt våld på nått sätt, verkligen inte. Men ett exempel på denna punkten är som vid ett tillfälle förra veckan när Mellis stod helt lös i stallet. Jag mockade och stalldörren var öppen. Jag hörde hur hon började traska ut men väntade några sekunder tills hon var ute ur stallet innan jag gick efter henne. Då var hon påväg till hagen och hade bestämt att inte vara kvar med mig. Jag fick iaf tag på henne igen och vi gick tillbaka till stallet, men som bestraffning vid det tillfället hade ju i människoögon varit att stänga in henne i en box så att hon inte skulle kunna smita ut. Men istället gjorde jag samma sak och lät henne vara lös. Jag hade ju ändå gett henne valmöjligheten att gå ut eftersom dörren var öppen.

 

Vet inte riktigt vad man kan säga mer på denhär punkten.. Men t.e.x "Är du snäll att backa lite?" till "Nu vill jag att du ska backa." 

 

 

 

Det sämsta med denhär kalla årstiden är nog att jag inte kan rida så mycket som som skulle behövas. Nu när jag även får rida Fjölnir är det extra tråkigt att inte kunna rida 'ordentligt'. Även fast ridning inte är ett riktigt behov för mig som det verkar vara för vissa så är det ju ändå självklart roligt att hålla igång hästarna. Så det är verkligen nu man önskar att man hade ett ridhus, slippa rida i regn eller i hårt underlag. 

 

Att få ha möjligheten att rida 2 hästar, heelt olika varandra är väldigt roligt och har börjat finna det roliga i ridningen igen. Jag har även märkt att jag har börjat rida Mellis "bättre" med sen jag började rida Fjölnir. Lite märkligt kanske.. Men som sagt är det nog bra med variation och man lär sig trots allt dem är helt olika varandra! Jag tror dock bara att Mellis tycker det är skönt med lite vintervila framöver eftersom hon hölls igång hela sommaren, jag har också skitit att sätta på snösulor på henne så vi får hoppas att det inte blir så mycket kramsnö iår ;) Men broddar är iaf införsaffade och hovis har nyss varit här och satt på nya och fina skor, så nu är vi förberedda inför vintern! 

 

En grej som jag alltid gör innan jag sätter mig på Mellis för att rida är att leka. Det är en sak jag har börjat med bara på senaste tiden och jag kan faktiskt inte tänka mig att hoppa upp och rida på Mellis innan jag vet hur hennes dagsform ser ut, eller vilket humör hon är på osv. Så ofta ser mitt "ridpass" ut så att jag sadlar inne i stallet och tar på repgrimman. Sen börjar jag med att se så hon flyttar för tryck, både fast tryck och rytmiskt tryck. Det är en bra början tycker jag. Sen brukar vi även leka cirkling game. Vilket är att hon ska gå i en cirkel runt mig. Skillnaden på cirkling game o longering är att i longering så arbetar hästen fysiskt medans hjärnan ofta stänger av och i cirkling game ska man stå neutral och låta hästen sköta avståndet och själv ge den ansvaret att ta hand om farten. Vilket aktiverar hjärnan. 

 

Varför då? Tina sa till oss på kursen att det bara kan bli 80% så bra som det är på marken i sadeln. Och då fick jag dendär tanken att "självklart måste jag ju veta hur hon är på marken innan jag börjar rida." Om jag bara tar in henne till stallet när sadeln ska på vad är det för vits med att hänga med in då? Men om man istället leker med sin häst varje gång innan man hoppar upp så får vi ju båda ha lika kul. Jag tycker ju inte att det är lika roligt att köra grisepass i skogen som hon gör och hon tycker inte att det är lika kul att rida dressyr i paddocken som jag gör. Men eftersom jag vet att hon med tycker det är himla kul att leka så får vi båda ut det roliga av varje "ridpass" vare sig vi rider i paddocken eller ute i skogen. 

 

Igår så fick jag faktiskt se en mycket gladare häst efter vi hade lekt än vad jag fick se i Tisdag när hon bara fick stå inne i stallet när jag red Fjölnir. Blir alltid lika glad när jag ser hur glad hon är! Och att vi båda kan ge den glädjen till varandra är ju bara för härligt.

 

Som säkert många vet här på bloggen så håller jag och Melros på med PNH - Parelli natural horsemanship. Idag var Lois i stallet för våran lektion och jag har lärt mig Mellis på ett helt annat sätt bara idag, förstår dem lilla signalerna hon ger och förstår orsakerna till dem, dem små signalerna och känslorna man ofta förtrycker och inte märker. Jag tycker verkligen att ridskolorna skulle lära ut bättre horsemanship INNAN man börjar med ridningen. För ledarskapet, kommunikationen och tilliten är det viktigaste i ett förhållande med sin häst tycker jag. 

 

Idag lekte vi "de 7 lekarna" vilket jag har gjort många gånger tidigare men inte förstått mig på dem riktigt. Visst skit kul att köra cirkling game när man kan longera lixom? Men det många inte förstår att det är en väldig skillnad på dem olika sakerna. 

 

Iaf så orkar jag inte gå in på riktigt om vad det var vi gjorde, det var som sagt grundsakerna i parelli. Är det något ni undrar? Äsch bara fråga då. ;)

 

Läste för några dagar sedan ett jättebra inlägg skrivet av Oline på http://silentvoices.blogg.se/ om att "våga vägra bett". Jag tyckte inlägget var jättebra och tänkte ta upp lite samma sak. 

Det var ca 5 månader sedan jag red på ridskola och därmed slutade rida på bett. Jag har själv bara gjort det 2 enstaka gånger i sommras när jag provade rida min kompis häst Samba och även när jag red Arvur en gång. 

Annars, har jag inte haft någon som helst kontakt med det. 

Jag tycker att mer hästmänniskor ska öppna ögonen för bettlösa alternativ och jag kan lova er att eran häst blir positivare till det också. Anledningen till att jag rider Mellis bettlöst är för att hon inte trivs på bett (u don't saay).. Haha, men även att hon kan bli så jäkla stark när man rider henne. Och det jag hatar mest av allt är att sitta och konstant dra,rycka i tyglarna för att försöka få stopp på hästen, vilket jag nästan gjorde på Magika då hon ständigt la sig på bettet o gasade iväg. 

 

Men sen har jag heller ingen erfarenhet av att rida med bett på Mellis men jag är glad, mycket glad att jag inte gör det! Vi brukar variera med att rida i både sidepull och repgrimma. Repgrimman funkar helt klart bäst, men eftersom jag inte har några reptyglar än så blir det mest att vi skrittar i det. (ledrepet lossnar lätt när man måste ha kontakt i det.) Så sidepull blir det när vi rider lite mer "seriöst" eller när vi bara inte orkar ta fram repgrimman ;)

Idag var vårt första pass utan huvudlag. Och vilken gångart det än är man rider i så tycker jag det är så underbart att för en gångs skull inte ha kontrollen. Melros är inte kontrollbar när man rider i halsing. Hon går vart hon vill i den gångarten hon känner för. Och det är de jag älskar med henne. Att jag ändå kan känna sig 110% trygg på henne även fast jag vet att jag inte skulle få stopp på henne om hon skulle börja springa :') 

Men vi förstår varandra så bra ändå. T.ex idag när jag skulle hoppa av (tänkte göra det i luften då jag inte trodde hon skulle stanna) Iaf när jag släppte stigbyglarna och lutade mig fram så stannade hon. Helt utan kommando på det. Där stod hon kvar till jag hade hoppat av och hängde sen med upp till stallet. 

 

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja i detta inlägget, eller vad jag vill förmedla? Aja, shit the same.. När jag var liten hade jag världens grymmaste kompisarna. Vi kunde skratta nätterna långa, vara fåniga och vara oss själva. Tiden när man inte var medveten, inga killproblem existerade utan ens livs problem var om man inte fick sova över hos sin kompis eller om vad man skulle hitta på på rasten. När jag kollar tillbax på min barndom så ler jag, stort. Gråter glädje tårar och saknar alla minnen. Tänk hur samma värdefulla person då, säger man knappt hej till när man ser den i korridoren längre?

 

Tex, jag och min barndomsbästis, vi gjorde allt tillsammans, snubblade jag så snubblade hon med[haha vi hade en sån regel att om det hände något med nån av oss var det andra tvungen att göra likadant] vi ringde alltid varandra innan vårat favoritprogram[americas funniest homevideos,hahah] skulle börja, kom ihåg en gång.. så klättrade vi upp på hennes tag mitt i vintern på kvällen när hennes föräldrar inte var hemma och lekte att vi var spioner. Eller när det var halloween och vi var självklart utklädda dåå också hade vi omegle med en kille som seriöst sket i brallan när han såg oss, haha lite medkänsla måste man nog ha för killen.. 

 

Gud, vilken oförglömlig barndom man hade. Och hur ens vänner kan förändras. Min första kompis som jag hade i nästan 8 år har jag inte ens någon kontakt med längre. Men life goes on, man hittar nya vänner, skapar nya oförgömliga minnen and so on. 

 

Kollade runt i mitt bloggarkiv tidigare idag. Och gud vad inspererad och motiverad jag blir av det. Kollade på en massa gamla bilder jag har tagit tidigare i våras, inlägg om när jag red och sånt. Hoppas verkligen att det blir en fullsmäckad höst på fotofronten. Vill ge er massvis med bilder att titta på :) 

Men känns som att jag är på god väg redan iaf! Imorgon hänger jag med Isabella hem och fotar hon och hennes häst, i helgen ska jag fota Elin och nästa helg ska jag fota en kompis som ska tävla på ridskolan. Tycker det är väldigt roligt att ha ridskolan bara 4km här ifrån så man lixom alltid kan åka dit och fota om man har brist på idéer. 

Så detta kommer bli superbra känner jag på mig.

 

Vill Du bli fotad? 

Gå då in på min hemsida för instruktioner där.

 

En dålig egenskap jag har är att jag lätt blir frustrerad och omotiverad när jag inte ser framsteg i det Melrós och jag gör. Och det hatar jag mest med mig. Det kan vara på sånna små saker som att hon inte kommer och möter mig i hagen utan bara står och glor på mig. När alla andra hästar i hagen gnäggar och gärna kommer fram för att bli klappade. Det är ju igentligen inget att ens lägga märke på för Mellis är sån, det är hennes personlighet. Hon är gammal och redan präglad tillräckligt genom livet. Inte kan jag göra större förändringar på henne nu.

Egentligen tror jag att hon bara är en häst som man mysrider på, inget speciellt lixom? Jag har för mycket krav på oss, saker jag vill att hon ska göra eller lära sig men som jag nog egentligen vet att det inte är "Melrós" att göra så.  Ibland känner jag att jag inte orkar med det längre. Känns som det finns för mycket regler inom allt, så får du inte göra eller så måste du göra. Kolla bara på Parelli på youtube, nästa dag när man ska göra det med Mellis blir jag bara frustrerad för varken jag eller hon fattar riktigt vad det är jag menar. Man säger alltid att allt går ut på att ha kul, utan igentligen mena det. Men nej nu fan ska det vara på riktigt. Varje grej som jag och Mellis ska göra från och med nu ska vara roligt. Inte rida för att vi måste, verkligen inte. Lite let's go crazy nu.