En dålig egenskap jag har är att jag lätt blir frustrerad och omotiverad när jag inte ser framsteg i det Melrós och jag gör. Och det hatar jag mest med mig. Det kan vara på sånna små saker som att hon inte kommer och möter mig i hagen utan bara står och glor på mig. När alla andra hästar i hagen gnäggar och gärna kommer fram för att bli klappade. Det är ju igentligen inget att ens lägga märke på för Mellis är sån, det är hennes personlighet. Hon är gammal och redan präglad tillräckligt genom livet. Inte kan jag göra större förändringar på henne nu.

Egentligen tror jag att hon bara är en häst som man mysrider på, inget speciellt lixom? Jag har för mycket krav på oss, saker jag vill att hon ska göra eller lära sig men som jag nog egentligen vet att det inte är "Melrós" att göra så.  Ibland känner jag att jag inte orkar med det längre. Känns som det finns för mycket regler inom allt, så får du inte göra eller så måste du göra. Kolla bara på Parelli på youtube, nästa dag när man ska göra det med Mellis blir jag bara frustrerad för varken jag eller hon fattar riktigt vad det är jag menar. Man säger alltid att allt går ut på att ha kul, utan igentligen mena det. Men nej nu fan ska det vara på riktigt. Varje grej som jag och Mellis ska göra från och med nu ska vara roligt. Inte rida för att vi måste, verkligen inte. Lite let's go crazy nu.